Hur går det till att vi kan uppleva saker, och att vi kan beskriva det, och dela våra upplevelser med varandra? Den frågan har ställts av människor i alla tider, och ingen har väl egentligen ett uttömmande svar. Men neurovetaren Antonio Damasio har tagit sig an uppgiften. 

Antonio Damasio är neurovetaren som behärskar flera vetenskaper, alltifrån hjärnans fysiologi till neutrala nät i datorer. I sin senaste bok A Estranha Ordem das Coisas, den märkliga ordningen i allt, söker han svar på livets grundläggande mysterier genom att sammanföra olika kunskapsområden. (Damasio är född portugis och boken finns också på engelska, The Strange Order of Things).

Han menar att mänskligt agerande kan spåras till beteendet hos encelliga bakterier, som uppvisar ”socialt beteende”. Det finns en kontinuitet i den biologiska utvecklingen från livets ursprung för miljarder år sedan till dagens människohjärnor sysselsatta med att skapa teknik och kultur. 

Kontinuiteten består i att livets mekanismer strävar efter jämvikt, homeostas. Det är upprinnelsen till livets alla processer, och Damasio kan sägas leverera en förklaring till allt. Härligt, eller hur, men man undrar lite gran under läsningen: hur är det möjligt?

Centrala begrepp är även mente (eng: mind) som för tankarna till psykologins upplevelser av ”jaget”. Nervsystemet, som under evolutionens gång uppkommit hos högre former av liv, kan i samspel med kroppen bearbeta en ständig ström av bilder och känslor som ger oss upplevelsen av kontinuitet i tid och rum. Detta jag (som också finns hos djur) reagerar kontinuerligt och ger oss minnen, och vi kan till skissa på tänkbar framtid. 

Medvetandet är en sambandscentral för alla signaler som går ut och in från vår kropp, och en ström av vad Damasio kallar ”sentimentos” på portugisiska. De pågår så snart vi är vakna, är del av vårt dagliga upplevande  (men finns även delvis förekommande i drömmen). Sentimentos betyder känslor, enligt portugisiska lexikonet. Men jag får lust att söka efter ett ANNAT svenskt ord. Kanske ”känsloström”, ”känsloupplevande” ? Det handlar inte primärt om tillfälliga affekter, när vi reagerar med starka känslor. De finns också, men är bara en delmängd av ”sentimentos”. Damasio väjer i varje fall inte för att ge medvetandet sin framträdande plats i förståelsen alla ”märkliga saker” som är livet. Känslor förenar tanken med kroppen och det finns inget såsom kropp OCH själ som filosofen Descartes en gång lärde oss. Damasio är istället lärljunge till 1600-talsfilosofen Spinoza (för övrigt med portugisisk bakgrund: Espinoza), som såg kropp och själ som enhet.

Ett viktigt parallellspår i Damasios resonemang är frågan om det går att att skapa robotar med allmän artificiell intelligens. Damasio får nog sägas höra till skeptikerna. Våra människokroppar är av kött och blod. Alla perceptioner, från ögon, öron, hud, hjärta, inälvor osv. ackompanjerar vårt logiska tänkande. Vad vi än tänker på, så är frågan: Hänger kroppen med? Vad känner den i samma stund? Hur värderar vi vår situation utifrån”magkänslan”? Det är inte underligt att vi alltid frågar: Hur mår du? Tänk efter, hur mår du? Det är strömmen av ”sentimentos” vi frågar om. Det är är inte helt givet att en robot med superintelligens kan leverera samma helhetskänsla, även om AI säkert kan överträffa människans smarthet i mångt och mycket.

Men biologin strävar efter homeostas, att undvika smärta, att premiera lustkänslor, att ernå balans. Den här helhetssynen på nervsystem och kropp för också med sig att Damasio vill tona ned betydelsen av själva hjärnan. Det är inte i hjärnan ”allt mänskligt och intelligent” utspelar sig, det är i hela kroppen. Kroppens signalsystem har förbindelser med nervsystemet, blod-hjärn-barriären är inte hundraprocentig ogenomsläpplig, visar senare tids forskning, och alla hemligheter i det intrikata samspelet hjärna/resten av kroppen har ännu inte avslöjats, menar Damasio. 

Jag vet inte om jag kan ge Damasio en helt rättvis återgivning, eftersom det handlar om rätt generella begrepp, man får lära sig successivt hur han tänker. Det blir inte helt uppenbart HUR hans resonemang bottnar i olika former av forskning, även om notförteckningen är diger. Men det är ändå ingen svårläst bok, snarare en medryckande och övertygande ansats att försöka få ihop allt till en helhet, och att avtäcka livets bärande principer. 

Mot slutet av boken tar han ett steg vidare: Kultur och teknik bärs fram av samma strävan efter jämvikt, och frigör sig från genetikens bojor. Mänskligheten sätter avtryck i skrift och bild, och gör tekniska innovationer, som inte förmedlas till kommande generationer genom biologiskt arv, utan erfars genom bildning och social erfarenhet, på nolltid utan hänsyn till evolution. Kultur och teknik är ett spännande parallella snabbspår som kan köra om den långsamma evolutionen. Men i grunden är allt baserat på livets principer som uppstod för miljarder år sedan, är Antonio Damasios budskap. 

Spännande, läs hans bok.